Lisabet är mycket för att pilla in saker, där de inte skall vara. Och en dag pillar hon in en ärta i näsan som hon sedan inte kan få ut. Madicken kan inte heller. Och inte mamma. Det blir att gå till doktorn. Men på väg till doktorn kommer Madicken och Lisabet förbi Linus-Idas hus. Och varför skulle de inte gå in där ett slag, även om Linus-Ida är ute för tillfället. På gården utanför Linus-Idas hus får Lisabet syn på Mattis, en liten rödhårig unge som inte gillar finklädda flickor såna som Lisabet. Mattis och Lisabet råkar i slagsmål och med höga skrik ropar de båda två på hjälp. Vips kommer deras stora systrar, Madicken och Mia, sättandes, och nu blir det ännu mer slagsmål. Ända tills Linus-Ida kommer och gör slut på det. Hon tar med sig Madicken och Lisabet in till sin brasa och sjunger en av sina allra sorgligaste sånger till tröst. Och sedan kommer de äntligen ihåg doktorn. Och ärtan. Och då får de bråttom. Men doktorn hittar ingen ärta i Lisabets näsa. "Nej den åkte ju ut, när jag slogs med Mattis", säjer Lisabet.